Bill Rodgers och Ingemar Johansson var kungarna i 1981 års Stockholm Marathon. Rodgers därför att han var distansens okrönte konung med fyra segrar i Boston och tre i New York. ”Ingo” därför att han som den folkkäraste idrottsmannen någonsin lyckades ta sig runt trots att han vägde 112 kg.
Dick Beardsley från USA och Rodgers låg långt fram i tätklungan. Vid 27 km ryckte Rodgers och vid 30 han fått den lucka han ville ha. Resten var defilering!
För Medelsvensson vara maratonlöpare asketer. Därför kom den mest publicerade bilden att bli den där Bill Rodgers ligger i ett badkar på Sheraton och smuttar på en gin&tonic.
För att finansiera Rodgers deltagande gav Stockholm Marathon ut hans memoarer, ”Marathon Mitt Liv”. De 2000 exemplaren gick inte åt som smör i solsken – men de såldes.

Ingrid Kristiansen.

Damsegraren 1981 var densamma som året före. Då hette hon Ingrid Christensen – nu var hon tillbaka som Kristiansen
Årets kranskulla var idrottsligt mest meriterade någonsin. Det var den norska världsrekordhållerskan i maratonlöpning Grete Waitz som överlämnade kransarna till Rodgers och Kristiansen.
Fred Lebow, New York Marathons, dynamiske tävlingsledare, gästade stan och uppskattade antalet åskådare till 400 000. Polisen ansåg att 270 000 var mer rätt.
Frågan är om det någon gång varit så många celebriteter på plats i Stockholm.

Ingemar Johansson fängslade en stor del av de svenskar som är födda före 1950 när han en junikväll 1959 knockade Floyd Patterson och lade beslag på världsmästartiteln i tungviktsboxning. En vit europé som champion – det hade inte hänt sedan Max Schmeling på 1930-talet.
”Ingo”skapade spaltmeter efter spaltmeter för Stockholm Marathon. Den nästan hysteriska uppmärksamheten kan bara begripas mot bakgrund av han blivit tungviktsvärldsmästare – ingen annan svensk vare sig före eller efter har varit i närheten.
Nu gick han en match mot oddsen. Han var 22 år äldre och 30 kilo tyngre. Det gick vägen tack vare mycket vilja och klokt upplägg. ”Ingo” öppnade för en sluttid på 4.12. Klockan hann till 4.40.12 innan exvärldsmästaren passerade mållinjen.
Birger Buhre kommenterade insatsen så här i Kvällsposten:
”De senaste dagarnas främsta idrottsliga prestation har utförts av den 49 år gamle och 112 kilo tunge före detta professionelle tungviktsvärldsmästaren Ingemar Johansson som klarat Stockholm Marathon inom föreskriven tid, icke blott framburen av 270 000 åskådare utan också kollad”.
Det här var ett av några mycket heta år. Från början sattes taket för antal anmälda till 7 000, det ändrades till 7 500 för att sluta på 8 000.
– Där har vi varit stenhårda, förklarade Hans Wiktorson och Bengt Alfredsson på kansliet enhälligt.

Motionären som satsade professionellt

Maraton-intresset var inte bara nytt, det var jättestort och fångade många människor.
Anders Eriksson var då 21 år och han bestämde sig för ta ledigt från jobbet som vaktmästare på Socialstyrelsen och satsa heltid på löpningen för att ta sig under tre timmar.
Från februari till augusti tränade han tio till tolv mil i veckan på tre-fyra olika slingor i Jakobsberg, olika långa och mer eller mindre kuperade men hela tiden bara asfalt.
Hur kom han då på idén?
– Grejen. Jag åkte in och kollade de två första åren. Det var nytt och det var spännande.
Var det ingen som tyckte att du var lite konstig?
– Nej, inte vad jag kommer ihåg. De flesta tyckte att det var en kul grej.
Anders hade idrottsbakgrund från fotboll och utförsåkning men ingen utpräglad konditionsidrott.
Dagen D, den 15 augusti, kom och drömmen om att gå under tre timmar försvann ganska snart.
– Jag öppnade alldeles för lugnt. Kände mig som piggast ute på Djurgården på andra varvet och jag sprang andra halvan snabbare än den första. Det blev ”bara” 3.22.
Som helhet känner han sig nöjd med sin satsning.
– Det var ett väl investerat halvår. Jag sprang mycket och kom då och då in i det euforiska tillståndet då det känns som man orkar hur mycket som helst.
Anders tränade regelbundet fram till 92-93 men träningen är nere på noll 21 år senare.
– Blir det comeback är det maraton som gäller, understryker han bestämt.

Delar av tävlingsledningen 1981: Jan Ahlström, Anders Olsson och Ulf Saletti.

Värt att notera

  • Bansträckningen hade ändrats jämfört med 1980. Hela kringelikrok-passagen runt Blasieholmen ströks så löparna fick springa Strandvägen-Norrmalmstorg och svänga vänster in på Kungsträdgårdsgatan.
  • Starten förlades för första gången till Lidingövägen. Kansliet flyttade från T-banan vid Stadion till Valhallavägen 167 vid Fältöversten. Skönt. Tidigare såg vi bara dagsljus till lunch, ansåg Alfredsson och Wiktorson.
  • Portokostnaderna uppgick till 115 000 kronor vilket var mer än vad Hässelby SK omsatte tre år tidigare.
  • Nummerlappsutdelningen skedde på Sheraton. Efter loppet kunde intresserade löpare äta en supé i Silversalen för 60 kronor.
  • Löparna fick fri entré på Skansen.

Fakta

Datum: 15 augusti
Vädret: +19 grader, solsken
Antal anmälda: 8 021 (7 728 herrar och 293 damer).
Antal startande: 6 558
Antal i mål: 5 917
Antal nationer representerade i loppet: 26
Antal funktionärer: 1 150
Resultat herrar: 1) Bill Rodgers, USA, 2.13,26. 2) Dick Beardsley, USA, 2.16,17. 3) Tommy Persson, Heleneholm, 2.17,42.
Damer: 1) Ingrid Kristiansen, Norge, 2.41,34. 2) Meeri Bodelid, Högbo, 2.49,40. 3) Jay Doster, USA, 2.52,30.