Eina Roxström är född 1939 och skulle fylla 40 år när det första Stockholm Marathon avgjordes 1979. Sedan dess har hon sprungit maraton minst en gång om året. 2018 fullföljde hon sitt 40:e raka ASICS Stockholm Marathon.

När har det varit som närmast att du missat ett Stockholm Marathon?
1982 var det fullt och Eina fick springa extraloppet som hölls dagen efter det ordinarie loppet. Men annars är det en inflammation i njurarna sex veckor före loppet som var nära att sätta stopp.
– Jag låg på Löwenströmska Lasarattet och trodde att jag aldrig mer skulle springa. Det gick tre veckor utan ett steg, men sen var jag igång igen.

Trodde du att du skulle hålla på så här länge när du började 1979?
– Nej. Jag hade sprungit Lidingöloppet året innan och de träningsvärken! Jag kunde inte ta mig ner till barnen från ovanvåningen. Sen åkte jag Öppet Spår. Det var första gången som kvinnor fick vara med. Det var arbetskamraterna på DN som fick mig att ställa upp och frågade om jag inte skulle vara med på Stockholm Marathon med.
– Jag fyller snart 80 och har stått halva mitt liv på startlinjen. Och så mycket som jag har fått vara med om under alla dessa år. Jag och maken Lennart började åka utomlands när jag hade fyllt 50 och barnen klarade sig själva. Jag har varit och sprungit i Havanna och Peking, Omsk och uppför Kilimanjaro. 16 semestrar. Vi har bara gjort en traditionell semester sen dess.

Är det sviten som håller dig igång?
– På senare år kan det ha varit det. Kommer jag inte i mål på sex timmar, då ska jag inte fortsätta med maran. Men jag slutar inte att springa.

[/tatsu_text][/tatsu_column][/tatsu_row][/tatsu_section]